Om att bygga broar
Varför är det viktigt att bygga broar mellan ungdomsverkstäderna och yrkesutbildningen? Och vad har en känd svensk romanförfattare med den saken att göra? I detta blogginlägg lyfter Intos Peter Pahlman fram tankar kring den första frågan. Den andra är långsökt, men kanske inte helt irrelevant.
I sin romansvit Det stora århundradet skildrar Jan Gillou en fiktiv norsk fiskarfamiljs framfart genom det hittills mest betydande(?) seklet, vill säga 1900-talet. Redan den andra generationen ägnar sig åt annat än fiske, vilket får en avgörande betydelse med tanke på den socioekonomiska status som eftersträvas. Familjens 3 söner utbildar sig till ingenjörer i Dresden varefter den äldsta, Lauritz, återvänder till Norge för att göra sin plikt. Studierna utomlands finansierades nämligen genom välgörenhet och syftet var att de nya kunskaperna används för fosterlandet då det norska järnvägsnätverket byggs ut.
Rent praktiskt gick uppdraget ut på avancerat byggnadsarbete, men bildligt handlade det också om att skapa nätverk och samarbetsförutsättningar i ett samhälle som utvecklades i en hisnande takt. Situationen för drygt 100 år sedan kan givetvis inte jämföras med den värld vi lever i idag, men det är knappast en slump att Guillou valde att kalla den första boken i sviten Brobyggarna.
Redan när brobygget tog fart kunde man se att goda resultat allt som oftast går hand i hand med lyckat samarbete. Jämförelsen kan kännas långsökt, men jag vågar i alla fall påstå att betydelsen av den mera abstrakta formen av brobygge fortfarande ökar 100+ år efter att fokus låg på den fysiska infrastrukturen och renodlat ingenjörstänkande.
Gemensamma intressen
I mitt arbete på Into har jag utvecklat ungdomsverkstädernas och yrkesutbildningsanordnarnas samarbetsförutsättningar. Samarbetet i sig är inte ett nytt fenomen, men då vi ser på den politiska styrningen och samhällsutvecklingen överlag har samarbetsformen studiemotsvarande verkstadsverksamhet fått en allt högre prioritet.
Många utbildningsanordnare medger öppet att de inte riktigt vet hur den ständigt växande studerandeskaran som behöver intensivare stöd än vad som normalt brukar budgeteras ska hanteras. Samtidigt strävar ungdomsverkstäderna efter att positionera sig i förhållande till utbildningssektorn och i den kontexten faller det ganska naturligt att man satsar på att erbjuda alternativa lärmiljöer och vidareutvecklar handledningsmetoderna för att ytterligare kunna stötta individerna.
Gemensamma starka intressen är en grundförutsättning för ett lyckat samarbete och när det kommer till ungdomsverkstäderna och utbildningsanordnarna är bristen på en gemensam målsättning sällan en alltför stor utmaning. I grund och botten handlar det helt enkelt om att bygga en trygg och inspirerande lärmiljö för klientelet.
Däremot har det visat sig att det kan ta sin tid att forma samarbetsstrukturerna till en fungerande helhet. Vanligen handlar det om att lära känna motpartens verksamhet och tankesätt tillräckligt bra för att kunna se ett tydligt mervärde i att jobba vidare tillsammans.
Synergier
Det sägs att lika barn leka bäst, men med tanke på studiemotsvarande verksamhet lär det trots allt handla om att verksamheterna kompletterar varandra ovanligt smidigt. Kort och koncist finns det många synergifördelar att vinna.
Utbildningsanordnarna är duktiga på att skapa pedagogiska processer för de allra flesta studerandena, men då resurserna tryter kan ungdomsverkstäderna komplettera med personligt skräddarsydd handledning och en lugnare arbetsmiljö. Det sista får kanske sägas högt trots att utbildningsanordnarna givetvis har sitt ansvar gällande personlig tillämpning och individuella studieprogram.
Ett sätt att bygga broar och åstadkomma synergier är att utarbeta infomaterial som motparten lätt kan ta till sig. Into kommer att ge ut en handbok om verksamheten kring ungdomsverkstäderna den 14 november i samband med höstens största evenemang, Synergiaseminaari. Temat studiemotsvarande verksamhet är en naturlig del av handboken och överlag hoppas vi på att kunna övertyga läsarna om att ungdomsverkstäderna drar sitt strå till stacken då helhetsekonomiskt samhälleligt mervärde skapas.
Redan i skrivande stund vill jag rikta ett stort tack till alla som bidragit med synpunkter, kommentarer och textinlägg! Vi kan vara nöjda om det om några år visar sig att handboken varit till nytta i brobygget.